Att vara en familj är inte helt lätt alla gånger. Det är många viljor som ska samsas, och vår familj har vi inte valt, den har vi blivit tilldelade. Det är oundvikligt att det uppkommer osämjor mellan barn och föräldrar, kusiner emellan och svärföräldrarna ska vi inte prata om. Det finns ett etablerat uttryck som säger att ”Släkten är värst” (också titeln på en film på temat) vilket kanske stämmer ibland. Men hur kan vi göra för att släktmiddagar och liknande ska flyta på lite mer fridfullt, så man slipper detta tjafs och buttra miner?
Att hålla sams
Ibland har man helt enkelt en släkting som är ohyfsad, kanske säger plumpa saker eller helt enkelt inte vet hur de beter sig. Det bästa är att försöka att inte brusa upp sig, utan hantera det taktfullt, och kanske ta dem åt sidan och berätta för dem att deras beteende kan uppfattas som kränkande. En del får man säga till mer på skarpen, så kanske de förstår att man bör vara trevlig.
Det bästa är ju att själv föregå med gott exempel. Genom att vara trevlig, intresserad, och kanske göra små gester som att ta med en blomma till middagsbjudningen eller ge en mors dag present, de små sakerna kan göra stor skillnad för den som kanske känner sig lite bortglömd. Att visa generositet gentemot andra förbättrar stämningen, och det kan dessutom leda till att allt gammat groll glöms bort. Nog för att man inte valt sin släkt själv, men det är ändå värdefullt att bevara och ta hand om relationerna, då släkten trots allt förmodligen är de som alltid kommer finnas där för sig. Att se förbi sina åsiktsskillnader kan vara väl värt det.
